/ Vardag /

15 dagar senare.



Den här lilla snörpa får dagarna att gå i ett. Det är väl först nu man börjar komma in i någon slags vardag och ut ur den omtalade bubblan. Vi har en otroligt vaken men ändå rättså nöjd tjej. Envis och nyfiken, troligtvis efter mamma ;) 

Nu till det största vardagsproblemet, kläder!! Jag blir galen. Vill börja gråta varje morgon när jag står framför garderoben och ska välja någon att ha på mig. Slutat med samma trötta byxor och någon av alla 5 överdelar som passar att amma i. Fan va trött jag blir. Måste göra något åt det. 
/ Vardag /

En magisk dag, del 2

09.00 fick vi ett rum på förlossningen. Fick ligga med ctg-bälte i en timme ca för att barnmorskan skulle se hur täta värkarna jag hade och hur Livias hjärtljud va. Hon ville inte riktigt komma igång inne i magen. En läkare fick kolla och hon tyckte det såg jättebra ut. 

Ca 11.00 blev jag äntligen undersökt. Jag är öppen 3cm. Fortfarande så vet jag att det kan ta en väldig tid att gå från 3 till 10cm. Barnmorskan kollar en binda jag haft och kan konstatera att det är vattnet som gått, och att det finns avföring i fostervattnet. "Pga avföring i fostervattnet stannar ni kvar. Idag blir det bebis." Säger hon. Shit, det händer verkligen idag.

Nu får jag testa TENS. Den sätts på mage och höfterna. Värkarna känns nu som ett band av strålande smärta som går runt hela nedre delen av mage, rygg och ner mot ljumskarna. Värst är ryggen. Jag gillar inte att ligga. Helst vill jag stå och ta värkarna. 

12.30 är det dags för undersökning nr 2. Börjar få riktigt intensiva värkar, och dom kommer tätare. ÖPPEN 6CM. Här går det undan, tycker vi allihopa. Härligt. Nu får jag testa på lustgasen. Lite svag till en början. Funkade helt ok ändå. Även fast värkarna började bli olidliga och svåra att andas igenom. Kunde inte längre stå så bra genom värkarna, benen gav vika. Fick testa pilatesboll, vilken dröm. TENS, lustgas och Andreas som satt bakom mig och masserade ryggen. Nu stod jag ut en stund till.

Nu har tidsuppfattningen upphört och jag har nog gått in i någon slags dimma. Mår illa. Suger lustgas som det vore luft. Det tar riktigt lång tid innan jag blir undersökt igen. Vi får ringa in dom. Jag står inte ut. Min barnmorska gör en undersökning. 9cm och en liten, liten kant kvar. När hon är klar är det dags för skiftbyte. 

Den nya barnmorskan kommer in strax efter och hälsar. Ulrica. Klockan kan nog vara lite innan 15 nu. Jag känner mig bajsnödig och är inte sen med att säga att någonting kommer att komma ut. Då vill även hon göra en undersökning. "Oj, här går det undan. Nu är det bara att trycka på." 

Jag blundade nästintill hela krystarbetet. Andreas baddade med en blöt handduk i mitt ansikte. Det är en otrolig känsla när krystvärken kommer och tar över hela kroppen. Jag tryckte på för kung och fosterland. Livia var påväg många gånger, men värken hann ta slut. Fick andas och ladda om till nästa. Det fortsatte så några gånger. 4-5 värkar kanske? Då tog Ulrica fran ett lakan och rulla ihop till ett "snöre". Jag höll i ändarna och hon i mitten. 
Värken kom och jag har nog aldrig tagit i så mycket i hela mitt liv. Nu känns det som någon tänder en brasa där nere. Herregud vad det bränner. Huvudet är ut. Jag tar i lite till och kroppen slinker lätt ut. Hon är här!! 51cm lång och 3250g tung <3

Känslan när man får sitt barn på bröstet. Tittar upp på en tårfylld Andreas. Den är svår att beskriva. Det finns inget annat i hela världen som betyder mer än min familj. Kroppen är så översvämmad av kärlek. 

Nu är det dags för barnmorskan att göra efterarbetet. Moderkakan ska ut och barnmorskan ska kolla efter och laga bristningar. Blev några stygn. Efterarbetet var obehagligt och jobbigt. Då ville man bara njuta med lilltjejen på bröstet. När det var klart så fick jag duscha och Andreas fick för första gången lägga sin dotter mot sitt bröst. Där stod man som Agda 90år i duschen och skakade, benen orkade knappt hålla mig uppe. 

Nyduschad och "fräsch" fick vi nu åka vidare till BB-avdelningen. En natt sov jag kvar. Andreas fick åka hem. På onsdagen fick vi åka hem till ett helt nytt liv. Ett liv jag älskar mer än någoting annat. 

Hade aldrig grejat förlossningen så bra som jag gjorde utan min andra hälft. Vi är ett riktigt bra team, det är en sak som är säker! 

/ Vardag /

En magisk dag, del 1.

15-07-13 
Börjar dagen med att ta en tur till Örebro. Lyckades få med mig Andreas då jag var så innerligt trött på att vara gravid. Han såg på mig att jag behövde få tröst shoppa. Hela dagen känner jag mig öm i ryggen. Tänkte inte något på det, utan det blev en snabbtur på stan.

ca20.00
Victoria och Per är hemma hos oss och ska käka. Vi tänkte oss hemmagjord pizza bakad på grillen. Misslyckades, så vi grillade på en köttbit istället. Kände mig trött, hade väl egentligen go lust att kasta mig i sängen. Men jag höll ut. Gick på toa, till min förvåning hittar jag en liten bit av slemproppen. Säger till Andreas att det här betyder absolut ingenting. Kan dröja en vecka till. 

15-07-14
Ca 12.00, alltså natten till tisdagen, drar värkarna igång. Upplever dom som mensvärk. Värkarna kommer då med 8-9minuters mellanrum och håller i sig i 1min. Klockar dom fram till 02.30. Somnar ifrån värkarbetet. Vaknar igen 04 och börjar klocka igen. 6minuters mellanrum. 

Ca 07.00 går jag upp på toaletten. Upplever att bindan jag satte i på natten har blivit blöt. Rosafärgat. Värkarna kommer nu med 4 minuters mellanrum och har blivit intensivare. Jag kan fortfarande andas mig igenom dom. 

Väcker Andreas och säger att jag är lite orolig över vad som konmit i bindan. Han tycker att jag ska ringa in. Ringer förlossningen och dom vill ha in mig på kontroll. Misstänkt fostervatten och för att värkarna är sakpligt täta och regelbundna. Dock inte så intensiva. 

Bilfärden in gick lugnt och fint. Ville inte att han skulle varken bromsa eller gasa. Var obehagligt nog med värkarna. Tog ett par värkar utanför bb, sen snabbade vi oss in.