Ann-Louise

Skrivet 15/11.

Ja, i skrivandets stund ligger jag i sängen med molvärk, trötta ögon och en glädje som sprätter i hela kroppen. 

Den 30 juni förväntas en liten krabat komma till mig och Andreas. Lyckan är obeskrivlig!

Vi har inte berättat för någon än och jag är i vecka 8. Tanken är att det ska bli en julklapp till familj och vänner. Får se om det går att undanhålla en månad till. Hoppas! 

"Nej, jag har redan fått present, du kan lämna tillbaka det där." Sa han innan han öppnat. Den överlyckliga och chockade blicken jag fick när han såg vad som var i pappret, det är det lyckligaste ögonblicket i mitt liv. 

Vi ska bli föräldrar, jag kan inte förstå<3

Ikväll ska jag på bio med Frida. Tänker berätta för henne då hon ska till Thailand nu och stannar där i några månader. Vill så klart berätta det öga mot öga till min bästa vän.! 

Jag berättade aldrig för Frida. Jag tänkte hela vägen hem hur jag skulle överraska henne och säga det. Men jag vågade inte. Var rädd för reaktionen jag skulle få. Har inte berättat för någon än. Kanske är därför, nån spärr som behöver släppas. 

V.10 (9+2) och illamåendet har gett med sig en hel del! Bara jag ser till att få i mig frukost direkt när jag vaknat.

"Ja du är garanterat gravid, skulle tro v.12. Hälsa grattis till din sambo!!" Säger läkaren som känner på min livmoder. Idag v.12 (11+0)! Det känns underbart. Illamåendet går och kommer. Men inte alls lika hemskt som innan. 

På lördags är det dags för personalfest. Jag får PANIK, jag vet inte hur jag ska lösa detta på ett smidigt sätt. Vad ska jag göra? Ska jag bli sjuk? Ta bilen? Utan att någon ska misstänka något?  Blää. Har två dagar på mig att tänka ut nägot bra.

Det är söndag och personalfesten, som va heeemsk för min del är över. Större delen av kvällen pratades det om barn. Hanna är gravid och var med på festen, Så det var mycket snack om det och om det är någon på tur, GAAAH! Fick frågan helt öppet, "kör du? Du är väl inte gravid?" Åh va svårt det är att ljuga. Haha

Men lördagsmorgonen på jobbet var ett moment jag längtat efter. Berättade för första gången att jag är gravid. Emma L-T fick vara den! Det kändes så bra att det kom en liten tår. Man känner sig så överväldigad. Och va härligt att kunna prata med nån annan än G & bm, no offence! 

Haha. 

Emma hjälpte mig att klara kvällen iaf. Toppen! 

Igår var dagen vi längtat och varit lite pirriga över här! Vi var in på vårt första ultraljud. Kub. Vi var så nervösa att det inte skulle finnas ett tickande hjärta eller att något skulle vara på tok, men icke! Allt såg så himla bra ut. Den känslan, lyckoruset när bm sa att där ser ni ett levande sprattlande foster. Andreas kunde andas ut och tog min hand. 

1 på 20.000 var chansen för down syndrom så vi har inget alls att vara oroliga över. Det blev en väldigt bra dag med andra ord.

Vi blev tillbakaflyttade en vecka, så jag är alltså i vecka 12, (11+3). Beräknad förlossning är 7/7-15! 

A nattade mig med en puss på magen innan han for iväg på nattjobb. Gu va jag älskar det här! Nu vill jag bara att alla ska få veta! 

What to say? Nu har vi berättat för Alla!! Jobbet, familjerna, vännerna och lyckoruset är obeskrivligt. Nu känns det på riktigt. Alla blev så otroligt glada. Vissa hade det på känn mer än andra. Så skönt att slippa bära på hemligheten!

V.13(12+2)

För några dagar sedan kom andra spyan. När G stekte köttfärs. Usch. Försöker äta med jämna mellanrum för att hålla jämn nivå, men ibland tar illamåendet över. Då är det svårt att komma på banan igen.