/
Vardag /
Ett långsamt farväl
Just precis så är det. Allt allt allt.. Är ett långsamt farväl. Man bygger relationer, som man vet att någonstans, någon gång kommer att säga stopp på olika vis. Jag kom farmor så nära. det var ett farväl som gjorde/gör alldeles för ont. Man önksar man kunde säga, att det ordnar sig till slut. Det gör inte det. Det ordnar sig aldrig. Det måste man leva med. Saknaden är så stor.
Att sitta i en skola vid tillfällen som dessa är helt omöjligt. Kan inte tänka. kan inte koncentrera mig och lyssna.
vill bara... nej jag vet inte. jag vet inte vad jag vill göra egentligen. Ligga. sova. vill kunna prata med henne en sista gång. Se henne vid liv en sista gång. men det går inte. Hur mycket jag är vill, så går det inte. Man mår så dåligt över det.
slut pratat om det nu.
Igår Hittades en död man i diket mellan storå och stråssa.
Någon som har en aning om vem det kan vara?
Det kommer ordna sig annis! Det tar bara tid..
Vi har funderat på om det är Galne Gunnar? Skulle ju inte va hlet omöjligt..